---

Så underbart och samtidigt så fruktansvärt.
Att vara med dem du tycker om, för att sen vara tvungen att gå åt ett annat håll. Men trots att man skiljs åt för att fortsätta sin vandring, så är det inte omöjligt att vägarna korsas igen.
Därför tycker jag om att gå. För jag vet aldrig riktigt vart jag kommer, och vem jag skulle kunna möta vid nästa vägskäl.
I vissa tider och situationer måste man gå längre än vad man kanske trodde från början, men för mig gör det ingenting. Jag går så långt jag vill, så jag får vara med de jag tycker om. I det kan ingen stoppa mig.