kamera

Det finns vissa tillfällen då man känner att det är absolut nödvändigt att ha en kamera. Ett sådant tillfälle kan t.ex. vara när man ser ett fint löv på marken, ett moln precis format som ett äpple, när man sitter på Sarahs balkong å röker vattenpipa, eller när Ernst stoppar in något i näsan.

Sådanna bilder kan vara trevliga att ha dels på direkten, då den stunden som just passerade har fångats upp på bild, men även senare när man är äldre, lite klokare och antagligen (i vissa fall, dock ej för mig) mycket nyktrare.

För att ta bilder så behöver man en kamera. Det är relativt logiskt och även nödvändigt. Jag tillhör en utvald skara (i dagens Sverige en väldigt stor skara) som har kamera. Min kamera är mycket fin, lila och har hög megapixel, vilket också är att föredra. Visst finns det många stunder där jag svär över att den inte fungerar, tar oskarpa bilder, eller helt enkelt bara längtar efter en digital systemkamera. Trots allt detta så tycker jag faktiskt i grund och botten om min kamera. Den har sina ljusa stunder.

Däremot så finns det några måsten för att kunna ta en bra bild. Ett av de viktigaste är att ha med sig kameran. Det är något som jag är dålig på, till min stora förtret. Ett exempel där jag verkligen verkligen VERKLIGEN hade velat ha med min kamera, men inte hade det, var igår lördag.

Som brukligt är i min familj så åkte vi runt till gravarna och tände ljus. I år var det fyra olika ställen att åka till, varav en relativt ny, min farmors. Hon ligger mycket fint till på Skogskyrkogården i Sthlm. Solen höll på att gå ner, och jag stod och betraktade en massa svarta (av skuggan) träd, med många tända ljus under. Allt till en bakgrund av ett mörkorange ljus som silade igenom träden. Såhär i efterhand så kanske det inte låter så vackert, men det var en väldigt fin upplevelse för mig.

Mitt tips är att alltid ha med sig sin kamera i väskan (eller runt halsen om det är en kamera av modell större). Det underlättar, samt hjälper en att minnas stunder som man vid vissa tillfällen bara får behålla i minnet.

Kramar!